Jag har alltid varit den snälla, aldrig sagt till om något vilket har gjort att jag har fått ta mycket skit från "vänner". Om jag hade berättat för er hur mina vänner behandlade mig hade ni inte trott mig, eller trott att jag var dum i huvudet som var vän med dessa människor. & jag kan ärligt säga att jag var dum i huvudet, men jag hade ingen annan. Mina "vänner" var allt jag visste och dom fick mig att känna mig speciell, de gillade mig, de ville bara mitt bästa. Jag undrar om dom var med mig bara för att ha någon som aldrig sa emot, för jag var den enda som inte gjorde det och jag var den enda som aldrig bråkade med någon. Alla andra bråkade ofta, de blev kallade både det ena och det andra, men aldrig jag. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg, jag vill mest bara skriva av mig. Detta är saker som jag aldrig pratar om och som jag inte heller vill prata om, men skriva är en annan sak. Jag låtsas som att jag skriver till mig själv fastän jag vet att någon där ute läser. Jag skriver som om det vore till mig själv för att detta är saker som ingen behöver veta, det är nog därför jag aldrig berättar... jag vill inte se folks utryck eller höra deras kommentarer. Det är lättare här, jag slipper se era ansiktsuttyck och jag hör inte era kommentarer.